söndag 1 juni 2014

Etapp 2 - 5 versus Riksbyggen, vägs ände


Det är dags för ännu en rond mot Riksbyggen i Hyresnämnden nu på tisdag den 3 juni. Det är kanske något som ni redan har uppmärksammat då vi satt upp trapplappar. Det är etapp 2-5 denna gången, etapp 1 hade sin fight förra året. 


Det blir väl samma visa igen som förra gången i domstolen; Riksbyggen skyller hyresgästerna för allt som har och kan gå snett. Som man också understucket skrev i ett nyhetsbrev till alla skarpanbor för en tid sedan, då man bad om ursäkt att renoveringen inte hade kommit igång eftersom en liten grupp hade, minns inte de exakta orden, men summa summarum, satt sig på tvären.

Alla som flyttar från Skarpan är kanske de goda hyresgästerna som inte sätter sig på tvären, utan tar skeden i vacker hand. De flyttar till högre standard med lägre hyror inom Stångåstaden. Andra skaffar bostadsrätter eller hus som våra politiker vill, egna ägandet står på agendan. Flertalet av dem som flyttar härifrån vill inte ge en enda krona mer till Riksbyggen eftersom man behandlar sina hyresgäster så illa, har de berättat för oss om sina skäl till flytt. Undantaget är de som förflyttas av Riksbyggen inom beståndet, så att säga. 

Jag kan inte riktigt utvärdera arbetet vi gjort, men vissa saker kanske vi kunnat stödja våra grannar att framföra och få rätt i, tänker närmast på det arbete som de hyresgäster på etapp ett gjorde, de som inte skrev på sina "godkännandeintyg" och som sedan mötte Riksbyggen i Hyresnämnden.

Riksbyggen, men också Hyresgästföreningens förhandlare, har snarare talat om de nya hyresgäster man vill få in, de som man renoverar för just nu. Det vet vi ju vid det här laget vilka det är, de som är desperata efter en bostad i bostadsbristens Linköping och nöjer sig med en minimal renovering till enorma hyror. Det är framtidens hyresgäst i en "helrenoverad lägenhet", ett påstående som Riksbyggen skyltar med vid infarten till vårt Skarpan, tillsammans med en slogan om mångmiljonprojektet. Sorgligt då man använder hyrorna för att segregera människor i Linköping, istället för att leva upp till mångmiljonprojektets ursprungliga idé.

                                          
Infarten till Skarpan för de som vill in i området. Utfarten och vägs ände, bokstavligt talat, för oss som måste flytta härifrån på grund av den enorma hyreshöjningen.


                                                                    ---------------


Jag är förvånad över det veritabla skitsnack som funnits bland grannarna i Skarpan, riktat mot mig som startade Mobilisera Skarpan och satte fart på det hela, med benäget bistånd av en granne och vän. Struntprat och rena fantasierna om vad vi vill i Mobilisera Skarpan fastän jag fick tillfälle att berätta det offentligt på det första mötet som vi fick till stånd för alla skarpanbor, Hyresgästföreningen hjälpte oss äntligen efter nästan en månads vädjan, mitt bland alla storhelger runt jul och nyår. De hot jag fått ta emot för att jag velat göra mina grannar trygga i sin situation, att de skulle få kännedom om situationen i Skarpan istället för att lyssna på rena missförstånd som cirkulerade efter den 10 december 2012, då första etappen fick besked som chockade oss alla. 

Det som jag är mest förvånad över är den uppgivenhet, men förmodligen mest ointresse, som finns för bostadssituationen på alla håll, och i de kontakter jag haft. Så här ser världen ut, och man kan inget göra åt den, har många sagt till mig, på olika sätt, men med samma tema. Det som skrämmer mig mest är människors rädsla att ta reda på och ta vara sina rättigheter. De tror att Riksbyggen kan vräka dem om de inte skriver på godkännandeintygen, de är rädda att inte få en ersättnings- lägenhet i annat område eller annan nyrenoverad lägenhet i Skarpan om de säger sitt hjärtas mening om hyreshöjningarna och renoveringen. Att någon myndighet kan vägra att ge dem olika former av bidrag om de inte skriver på godkännandeintyget. Man kan inte fatta att man bor i Sverige längre, med den enorma rädsla folk bär på, rädsla för bestraffning om de använder sig av sina rättigheter som hyresgäster och sin lagstadgade rätt till yttrandefrihet.

Ja, jag förstår det nu, jag förstår att jag varit en slags bolsjevik som kämpat för att våra rättigheter tillgodoses, att vi ska få en bra renovering och hyror som folk kan betala. Det är verkligen värt ett stort förakt och skitsnack, menande blickar och rena öppna hot. Fint, jag uppskattar ärligheten hos mina medmänniskor, men jag trodde man brydde sig. Men så är inte världen idag det har jag förstått. Sverige idag handlar om att du ska sköta dig själv, den som inte kan det har ingen rätt att få leva ett drägligt liv. Det är slut på toleransen för snyltandet på skattepengarna. 

Den lilla Facebook-grupp vi hade för information till hyresgäster och för inspiration, gruppen kallades "Mobilisera Skarpan", har jag lämnat och satt ett annan namn på, "Allmänna Skarpan". Dåligt namn, jag hade visst usel fantasi den dagen, den skulle ju heta "Snacka Skarpan", för det var det man ville ha den till. Sitta och babbla om ditt och datt, visa bilder på barn och prata träd och blommor. Medlemmar på Facebook-gruppen ansåg också att man hade rätt att omdefiniera hela syftet med Mobilisera Skarpan, utan att tala med mig och samtidigt kräva att jag skulle utföra det de ville ha gjort. När hyresgästerna äntligen involveras direkt och i början av projekt misstänker man på Facebookgruppen Riksbyggen och Hyresgästföreningen för än det ena än det andra, och Mobilisera Skarpan ska sitta och kontrollera resultatet. Något jag inte kan stå bakom alls! Samtidigt som mitt arbete ansågs inte leda till någonting, enligt andra. Jag tackar för det omdömet också, det är ju alltid bra att få en värdemätare på vad man åstadkommer. 

Jag har iallafall nått min vägs ände, kommit fram till de svar jag ville ha och som jag uppfattade att varken Riksbyggen eller Hyresgästföreningen ville ge oss först. Jag trodde mina grannar skulle uppskatta att få besked så de kunde fatta genomtänkta beslut om sina liv, att de fick vara del av en process som de hade laglig rätt till. Det har funnits sådana också, och de är jag tacksam till. Det är de som fått mig att göra det här, att kämpa trots motstånd från Hyresgästföreningen och Riksbyggen. Trots den knapphändiga information som jag och vi fått slita hårt för att få och kunna meddela våra grannar. 

Jag beklagar att Riksbyggen är så hårdnackade då det finns hyresvärdar runt om i Sverige som efter en runda i Hyresnämnden tagit sitt förnuft till fånga och sänkt hyrorna till en mer rimlig nivå. Vi hade inte sådan tur här, för det handlar numera bara om hyresvärdens goda vilja, det finns inget rättsligt skydd utom den i praktiken nästan värdelösa besittningsrätten, och några få lagparagrafer som jag nu ser att man kan tolka på ett bedrövligt sätt och som definitivt inte gynnar hyresgäster i vår situation, tvärtom!

Jag har aldrig lovat att vara en alternativ hyresgästförening eller ägna mig åt allt som händer i Skarpan, från inbrott till att Riksbyggen och kommunen inte orkar bry sig om att tillhandahålla en gångbana till Skarpan. Jag har gjort mer än vad jag egentligen borde, eftersom jag tyckt det varit intressant och lärorikt på vägen, och tack vare det stöd vi fick från vissa enskilda i Hyresgästföreningen på distriktsnivå. Något gick snett i Skarpan och jag gjorde det jag kunde för att skingra oron, men det räckte inte. 

Vad de två andra i Mobilisera Skarpan vill göra har jag ingen klarhet i just nu.

Ha det gott och tack alla som stöttat mig och oss och tackat för och uppskattat vårt arbete! Hoppas ni fått mer klarhet och kunnat fatta de beslut ni måste ta trots allt. Lev väl, var ni än bor framöver!

/Vaileth

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.